Bomull som system – och dess konsekvenser

Där bomullen byter form

I arbetet med att spåra bomullens ursprung återkommer ofta bilden av ett komplext system – särskilt när man försöker följa materialet hela vägen tillbaka till odlingen. Men enligt Anne Oudard, Sourcing & Supply Chain lead, på den globala plattformen Cotton Diaries missar vi ofta en av de mest avgörande länkarna i kedjan.

– Ett steg som ofta förbises i processen är när råbomull skickas till rensningsanläggningen (the gin). Där separeras fibrer från frön, kvaliteten mäts och det är också här odlarna får betalt, förklarar hon.

– Och ändå är det här steget ofta otydligt eller helt bortglömt när vi kartlägger leveranskedjor.

En stor del av världens bomull odlas av småskaliga producenter och skörden från flera odlare blandas redan under transporten till reningsanläggningen.

Det gör att kopplingen till enskilda gårdar gradvis försvagas – men samtidigt uppstår en annan möjlighet. När bomull från många odlare passerar genom samma plats samlas också information som kan ge en tydligare förståelse för regions klimat och sociala situation.

Det är också här flera viktiga datapunkter skapas för framtidens digitala produktpass. När bomullen tas emot vid rensningsverket registreras exempelvis volymer, fiberkvalitet och information om odlarna. Utmaningen är att den informationen sällan följer med vidare som en sammanhängande kedja genom systemet.

Samtidigt betonar Anne Oudard att data inte är hela svaret. För att hållbarhetsarbetet ska bli meningsfullt behöver informationen kombineras med dialog med dem som faktiskt producerar råvaran.

Den nakna sanningen om pris och lönsamhet

För att bomullsodlingen ska bli mer hållbar måste den också vara ekonomiskt försvarbar för den som odlar. Besim Ozek, som själv är både bonde och strategisk chef vid denimproducenten Bossa Fabrics, ger sin bild av verkligheten.

– Bönder är inte romantiska människor. I slutändan arbetar vi för pengarna.

Besim förklarar att bomull är en 150 dagar lång resa, från sådd till skörd, där odlaren bär hela den ekonomiska risken. Om prispåslaget för mer hållbara metoder inte når fältet, samtidigt som ekologisk odling ofta innebär lägre skördar, uteblir lönsamheten och till slut tvingas bonden fatta beslut för sin egen överlevnad.

Han pekar på en problematisk paradox inom bomullsindustrin: även när varumärken betalar ett prispåslag på omkring 30–40 cent per kilo för ekologisk bomull når ofta bara 10–15 cent odlaren, medan resten äts upp av certifierings- och administrationskostnader.

Under seminariet diskuterades också hur prisrelationer mellan material påverkar systemet. Återvunnen bomull från konsumentledet är i dag dyrare än ekologisk bomull, samtidigt som bomull fortsatt har en relativt låg prisnivå i jämförelse med andra textila fibrer. 

Att polyester för första gången på 30 år är dyrare än bomull, beskriver Besim som den sämsta tänkbara nyheten för bomullsodlare som kämpar för att deras arbete ska värdesättas av industrin.

När systemet möter odlingen

För att motivera bönderna att våga satsa på ekologisk bomull vill Besim Ozek se en större uppskattning från branschen, inte bara i form av pengar utan genom personliga möten och förståelse för arbetet bakom fibrerna. Denna syn delas av Nudie Jeans Co, som redan 2006 fattade beslutet att enbart arbeta med certifierad ekologisk bomull. I det arbetet har varumärket sett en stor vinst med att arbeta nära leverantörer, jordbrukare och spinnerier. 

Det är de som sitter på kunskapen och det kulturella sammanhanget, men också hela produktionskompetensen. Så att besöka dem är viktigt för oss och för vår produktutveckling, säger Ida Aguilar, Human Rights and Social Impacts Specialist, Nudie Jeans Co.

För Nudie Jeans handlar arbetet om mer än kravställning. Genom långsiktiga samarbeten, där delade prognoser om volymer och förfinansiering i vissa fall, är verktyg som används för att minska osäkerheten för odlarna.

Samtidigt är mycket av hållbarhetsarbetet i dag uppbyggt av certifieringar. Ida Aguilar beskriver hur kraven ofta formuleras högt upp i kedjan och sedan ska fungera i praktiken på gårdsnivå. 

Det är också i mötet med odlingen som de faktiska förutsättningarna blir tydliga. Här synliggörs frågor om arbetsvillkor, inte minst kopplat till migrantarbete och hur klimatförändringar påverkar arbetssituationen. Extrem värme på fälten innebär ökade hälsorisker, särskilt i miljöer där tillgång till skugga och vatten är begränsad.

– Tar vi en så resurskrävande produkt till marknaden, så måste vi också ta ansvar för vad det kostar att göra den på ett ansvarsfullt sätt, förklarar Ida Aguilar.

Resursanvändning genom materialåtervinning

Men även med starkare partnerskap sätter klimatförändringarna ytterligare press på systemet. Nudies Ida Aguilar beskriver hur instabila monsunmönster i Indien och extrem hetta i Turkiet påverkar både skördarnas storlek och bomullens fiberkvalitet. För att minska pressen på jordbruket krävs affärsmodeller som också prioriterar produkternas livslängd.

– Bomull är en dyrbar resurs som ska stanna i systemet så länge som möjligt. Därför har vi en anpassad affärsmodell med gratis lagningar och integrerad pre-consumer-återvinning, förklarar hon.

När textilier rivs ner till nya fibrer blir de kortare och svagare, ungefär som bomull som påverkats av ett tuffare klimat. I stället för att se det som en begränsning pekar branschen allt oftare på möjligheten att utveckla produkter som kan ta vara på just dessa egenskaper.

– Det svåraste med återvinning är att det inte funkar för alla typer av produkter. Till exempel kan du inte göra en fin skjorta av återvunna bomullsfibrer från konsumentledet. Men denim funkar bra som slutanvändning för återvunnen bomull, säger Besim Ozek.

Denim har egenskaper som gör textilen mer förlåtande och bättre anpassade för kortare fibrer, utan att det nödvändigtvis innebär en kompromiss i kvalitet.

I den typen av resonemang finns också en möjlighet i den transformation som pågår: att jobba smartare med det som redan finns och låta begränsningar bli en drivkraft för innovation snarare än ett hinder. Men det förutsätter också en ökad dialog mellan branschens aktörer, där kunskap delas längs hela kedjan – från fält till färdig produkt.