Nytt producentansvar för textil – vad väntar svenska företag?
Mode- och textilindustrin står inför ännu en omfattande omställning. Med EU:s nya direktiv ska företag som sätter kläder, skor och hemtextil på marknaden också ta ansvar för vad som händer när produkterna blir avfall. Det svenska systemet är ännu under utveckling och många svenska företag måste nu ställa om – trots att man inte riktigt vet hur.
Utformningen är oklar, men tidslinjen är tydlig. Senast i april 2027 ska Sverige ha infört lagstiftning på området. Året därpå börjar producentansvaret gälla för större aktörer, och från 2029 omfattas även mindre företag. Kärnan i producentansvaret är att företag som introducerar textilprodukter på marknaden måste ta ansvar för textilens fulla livslängd.
Producent i det här sammanhanget handlar inte om vem som har sytt plagget, utan om vem som sätter det på marknaden i Sverige.
Frågan om textilhanteringen har varit på agendan länge. Successivt har textilvolymerna ökat och branschen är överens om att de behöver tas om hand på ett bättre sätt. Men hur systemet faktiskt ska fungera i praktiken återstår att besluta nationellt, och företag befinner sig i ett läge där de förväntas förbereda sig men samtidigt navigerar i osäkerhet.
– Det här är ett EU-direktiv, vilket innebär att ramarna är satta, men att varje land har ganska stort utrymme att utforma det i praktiken. Och där befinner vi oss nu – i ett läge där mycket fortfarande formas, säger Magnus Nikkarinen.
Frankrike ett föregångsland
Medan Sverige fortfarande befinner sig i ett uppbyggnadsskede har flera europeiska länder hunnit längre. Frankrike är ett av de mest etablerade exemplen. De införde ett system för textilhantering för över 15 år sedan och ses ofta som ett föregångsland. Nathan Dufour är Chief of Staff på Refashion, den organisation som på uppdrag av producenter samordnar Frankrikes producentansvarssystem för textil och skor, i enlighet med de riktlinjer som sätts av franska myndigheter.
– En av styrkorna i Frankrike var att det redan fanns ett nätverk för insamling och sortering, så mycket av strukturen fanns på plats från början, säger han.
Den befintliga modellen har präglat hur systemet utvecklats. De företag som säljer textil betalar in avgifter till organisationen och finansierar på så sätt insamling, sortering och vidare hantering, till exempel secondhandförsäljning och återvinning av material.
Magnus Nikkarinen spår att svenska företag kommer att behöva ansluta sig till ett liknande system, med en eller flera producentansvarsorganisationer, och betala avgifter, troligtvis baserade på vikt.
– Det innebär att kostnaden kopplas tydligare till volymen. Ju mer du sätter ut, desto mer behöver du också ta ansvar för när det blir avfall.
I förlängningen hoppas man därmed att upplägget också påverkar hur produkter designas, och skapar incitament för produkter som håller längre och går att återvinna.
Producentansvaret i Frankrike handlar om mer än avfallshantering
Men producentansvaret i Frankrike handlar inte bara om avfallshantering. Det är också tätt sammanflätat med den sociala ekonomin. Insamling och sortering av textilier har länge varit en del av verksamheter som skapar arbetstillfällen, ofta för personer som står långt från arbetsmarknaden.
– Redan 2009 fanns en tydlig ambition från franska myndigheter att utforma systemet så att det också skulle ge ekonomiskt stöd till de aktörerna, säger Nathan Dufour.
I Sverige väntas strukturen i högre utsträckning bli digitaliserad.
– Som jag har förstått det franska systemet så är det ganska manuellt, där enbart personal står och sorterar. Här har vi möjligheten att dra nytta av digitaliseringen och bygga en mer effektiv modell som kombinerar mänsklig kompetens med teknik som snabbt kan avgöra exempelvis fibersammansättning och kvalitet, säger Magnus Nikkarinen.
Digitala produktpass
Han lyfter fram digitala produktpass som en nyckel framåt. Inom EU pågår parallellt arbete med att införa krav på att produkter ska bära med sig information om material och ursprung – till exempel via en QR-kod eller liknande teknik. Informationen kan sedan läsas av och användas i olika led, från försäljning till sortering och återvinning.
– Då finns helt andra möjligheter att hantera stora volymer. Systemet kan styra flödena mer automatiskt, i stället för att allt ska göras manuellt, förklarar han.
De digitala produktpassen ställer höga krav på att försäljare av textil har god kännedom om hela sin leverantörskedja, från tillverkning till butik. Och just vikten av data är en central insikt från Frankrike.
För att få ett system att fungera behövs god spårbarhet. Det är avgörande för att säkerställa tillförlitlig information och uppföljning kring flöden, volymer och vad som faktiskt händer med plaggen i slutändan. Utan det är det svårt att fatta välgrundade beslut eller sätta rätt mål.
Att få den typen av överblick är något som många svenska företag fortfarande arbetar med att bygga upp.
– Många har inte koll på det sätt som kommer att krävas framöver. Det är en ganska stor förändring i sig, säger Magnus Nikkarinen.
Omställning för lokala företag i Västra Götaland
I Västra Götaland finns en stark koncentration av företag inom mode och textil, vilket gör kraven särskilt påtagliga i regionen. Matilda Lindvall är Textile and Fashion Lead på Business Region Göteborg, som arbetar med att stärka och stötta mode- och textilbranschens omställning lokalt.
Förutsättningarna bland företagen ser olika ut och intresset också. Många ser det kommande producentansvaret som en möjlighet att ställa förändringen på sin spets och göra en ”push”, andra ser det på ett annat sätt och har också andra möjligheter.
Hon upplever en tydlig vilja att komma vidare, och viss frustration över väntan.
– De flesta vill vara en del av den här förändringen och är engagerade i frågan. Ovissheten i vad som ska hända är kanske det som är svårast att jobba med, säger Matilda Lindvall.
Hon tror att det är bra för svenska företag att samla så mycket kunskap som möjligt – om sin egen värdekedja och om hur andra gör och har gjort. Här ser hon en roll för Business Region Göteborg som genom nätverk, seminarier och program samlar aktörer och sprider kunskap och best practice inom textilbranschen.
– Vi försöker skapa tillfällen för företag att dela kunskap och lära sig av andra och varandra. Många sitter med liknande utmaningar, och det finns mycket att vinna på att inte behöva göra allt själva.
Hon lyfter också värdet av att blicka utanför Sverige för lärdomar.
– Genom att titta på hur de har gjort i andra europeiska länder där flera omfattas av samma krav och direktiv, kan vi snabbare förstå vad som fungerar och inte.
Samtidigt visar erfarenheter från just de länder som har gått före att förändringen inte sker över en natt. Nathan Dufour, från franska Refashion, trycker på tålamod som en viktig grundpelare. Han menar att man ska vara beredd på att förändring tar tid och att uppbyggnaden av en fungerande lösning sker stegvis. För både lagstiftare och företag gäller det därför att sätta mål som är både framåtblickande och realistiska.
– Det är som med insamling och återvinning av glas. I dag är det en självklar del av vardagen, men det har tagit lång tid att komma dit. Nu behöver textil och skor hitta sin egen hållbara väg, säger Nathan Dufour.
För svenska företag handlar det alltså både om att förbereda sig – och att vara beredda på att systemen kommer att fortsätta utvecklas.
– Jag tror på att göra det här tillsammans, säger Matilda Lindvall. Det finns mycket att vinna på att dela erfarenheter och ta stegen framåt gemensamt. Men framför allt: ensam är inte stark, flera röster ger bättre push.