Från ambition till ansvar i modeindustrins leverantörsled

Den globala mode- och textilindustrin står inför en av sina största omställningar någonsin. Under de kommande åren träder nya EU-regler i kraft som kräver att företagen inte bara tar ansvar för klimatpåverkan, utan också för arbetsförhållanden och mänskliga rättigheter i hela produktionskedjan. Man förväntas kunna visa var och hur produktionen sker, identifiera risker för bristande arbetsvillkor och redogöra för vilka åtgärder som vidtas när problem upptäcks. Det räcker inte längre att hänvisa till uppförandekoder eller externa revisioner – ansvaret ligger hos företagen själva och ska kunna följas upp över tid.

Sara Park är ansvarig för partnerskap, påverkansarbete och kommunikation på Better Work, ett program inom FN som verkar i flera av världens största produktionsländer och arbetar med att förbättra arbetsvillkoren inom mode- och textilindustrin.

– Vi är i dag verksamma i tio länder. De största programmen har vi i länder som Bangladesh, Vietnam, Indonesien och Kambodja, där textil- och konfektionsindustrin är mycket stor.

Better Work

Better Work är ett samarbete mellan Internationella arbetsorganisationen ILO och International Finance Corporation, en del av Världsbankgruppen. Programmet samlar regeringar, arbetsgivarorganisationer, fackförbund, globala varumärken och fabriksägare och omfattar nu runt 2 500 fabriker och fem miljoner arbetare. Fabrikerna bedöms mot kriterier kopplade till ILO:s kärnkonventioner och rör exempelvis föreningsfrihet, arbetsmiljö, diskriminering och barnarbete. Arbetsvillkoren ser olika ut beroende på land och kontext.

– I vissa länder är rimliga löner fortfarande ett stort problem, trots att det finns lagstiftning, medan i andra får de flesta arbetare minimilön, säger Sara Park.

Andra brister är mer generella och återkommer i de flesta produktionsländer där Better Work är verksamma.

– Nästan överallt finns det mycket att göra när det gäller arbetsmiljö och säkerhet, till exempel kring kemikalier, brandsäkerhet och beredskap vid olyckor, säger Sara Park.

De synliga bristerna är relativt enkla att åtgärda. Det är svårare med kollektivavtal som inte fungerar eller arbetare som inte vågar organisera sig. Just föreningsfrihet är en stor utmaning, likaså könsbaserat våld och trakasserier.

– Ungefär 70–80 procent av arbetarna i textilsektorn är kvinnor, men väldigt få av dem har högre positioner, säger Sara Park.

Better Work har ett särskilt fokus på att stärka kvinnors rättigheter och möjligheter och verkar bland annat för att kvinnliga arbetare ska kunna ta steget till roller inom fackligt ledarskap och chefsbefattningar.

Långsiktig förändring kräver mycket dialog och relationsbyggande. I många frågor handlar det om att förändra tankesätt och beteenden, och då räcker det inte med kontroller. Därför kombinerar Better Work revisionen med rådgivning och utbildning och försöker främja kommunikation mellan arbetare och arbetsgivare. Bedömningarna resulterar i rapporter som kan delas med inköpare och andra intressenter.

De globala modeföretagen spelar en viktig roll

Inställningen till Better Work har förändrats tydligt under de senaste 20–25 åren. Allt fler som tidigare motsatte sig extern insyn ser i dag sambandet mellan förbättrade arbetsvillkor, affärsnytta och internationell handel. Här spelar de globala modeföretagen en viktig roll.

– De stora varumärkena har stort inflytande i leverantörskedjan. De är viktiga för fabrikerna och kan driva förändring, säger Sara Park.

Fyrtioåtta globala varumärken är formella partners i Better Work och har åtagit sig att följa programmets rekommendationer. Bland modeföretagen syns välkända namn som Adidas, Levi’s, Ralph Lauren och webshops-jätten Zalando, och så H&M, som är det enda nordiska varumärket i programmet.

Att fler svenska märken inte finns representerade ska inte tolkas som ointresse hos de svenska företagen menar Matilda Lindvall, Textile and Fashion Lead inom mode och textil på Business Region Göteborg, som gör flera stöttande initiativ för branschens omställning i Göteborgsregionen.

– Det handlar om storlekskrav, för att vara med i Better Work krävs att du verkar i en viss skala. Det finns organisationer med liknande syfte som företag kan ansluta sig till beroende på mål och förutsättningar.

Sara Park förklarar Better Works perspektiv.

– Vi arbetar i dag med de stora globala varumärkena för att de har kapacitet och närvaro på flera marknader. Programmet kräver mycket resurser.

De svenska modeföretagen

I Göteborgsregionen finns ett tydligt kluster av mode- och textilföretag. Flera större bolag, som Lindex och Kappahl, har huvudkontor i regionen, och ett stort antal små och medelstora varumärken. Textilhögskolan i Borås och Science Park Borås är nav för forskning, utbildning och utveckling inom textilområdet, och bidrar till att frågor om material, produktion och hållbarhet har en stark förankring i regionen.

Matilda Lindvall upplever att de svenska modeföretagen är insatta och engagerade i frågan om social hållbarhet. De flesta hon möter vill vara en del av omställningen och är positiva till förändringarna. Men det finns också en frustration.

– Den handlar om otydlighet och ofattade beslut.  Vi vet att nya lagar och direktiv är på väg men inte så mycket om när och framför allt inte vad de kommer innebära. Och inte hur de eventuellt kommer skilja sig från olika marknader och länder. Det är frustrerande när viljan finns.

Företagen står inför krav på producentansvar och digitala produktpass. Det innebär att de snart måste kunna redogöra för varje del av ett plaggs resa – från tråd till färdig produkt – genom en scanningsbar kod. Även om ingen aktör har samma helhetsgrepp som Better Work finns flera kommersiella initiativ som erbjuder revisioner och rapportering kring produktionskedjan för modeföretag. Men det är ofta kostsamt och garanterar sällan full insyn för varumärket.

Eftersom systemen ännu inte är helt utformade arbetar många företag i osäkerhet, men Matilda menar att det bästa de kan göra är att försöka förstå sina produktionskedjor så gott det går redan nu. Sara Park är inne på samma spår.

– Man måste förstå kontexten i de länder där man producerar – hur lagar tillämpas, hur relationen mellan arbetsgivare och arbetstagare ser ut, och vilka risker som finns. Om man inte förstår det lokala sammanhanget är det väldigt svårt att arbeta effektivt med social hållbarhet.

Mode- och textilbranschen i Göteborgsregionen

Matilda Lindvall beskriver Västra Götalandsregionen som ovanligt väl rustad i ett nationellt perspektiv. Här finns både akademi, industri och en etablerad infrastruktur kring mode och textil, vilket skapar goda förutsättningar för samarbete och kunskapsutbyte, något som både Matilda Lindvall och Sara Park tror är avgörande för att mindre företag ska kunna möta ökade krav på social hållbarhet.

– Att dela kunskap och information med andra varumärken i samma leverantörsled, och använda gemensamma verktyg och standarder underlättar för alla parter i kedjan, säger Sara Park.

– Jag tror att det handlar jättemycket om att lära sig av andra företag, säger Matilda Lindvall. Genom att se hur andra har gjort kan man inspireras och lyfta in saker som är smarta i sin egen affär.

Här ser Matilda Lindvall att Business Region Göteborg både kan koppla samman regionens branschaktörer och ge dem ytterligare redskap framåt i omställningen.

– Vår roll nu är att fördjupa förståelsen för de kommande kraven, underlätta dialog och sprida kunskap. Flera europeiska länder ligger långt fram när det kommer till social hållbarhet, genom att dela dessa erfarenheter hoppas jag att branschen i Göteborgsregionen snabbare kan hitta metoder som fungerar även här.

Mode och textil i Göteborgsregionen